Om jag får som jag vill....

Flisa är en jättebra lekkamrat. Eftersom jag inte tycker det är det minsta kul att krypa fram så är Flisa bäst på att hämta bollar som jag själv inte når. Jag bara pekar så skuttar hon glatt iväg & hämtar dom! Kolla in vad söta vi är!

Vi tittar på pappa, det han visar är att man ska kasta med vänstern...

ohej, där var den iväg

& fångad. Sen pekar jag med mitt lilla finger & vips har jag bollen igen...

Som sagt jag tycker att det är pest att krypa men som alla andra 9 månaders bäbisar vill jag ta mig fram. Hela dagarna går jag med gåvagnen, är rätt duktig faktiskt. Men mamma litar inte fullt ut på mig ofta går hon bakom (för att jag ska ha några hjärnceller kvar när jag blir stor) men ibland får jag äran att ta mig fram helt själv. Vilken lycka!!!

Kan man blir gladare när man får bestäma helt själv (tack för presenten fam Åhus)!

Men om morsan lägger mig på golvet för en stund. Så KOMMER det krokisar...

& värsta illvrålet. Det står hon inte ut med särskilt länge, spelar ingen roll hur eller vad hon lockar med den gamla geten. Hur kan hon tro att en prinsessa vill ligga på ett smutsigt golv?!?
Snabbt över till något roligare, spana in morsan nya köp, vad tycks?? Jag tycker själv att jag är rätt häftig, min farbro Mattias kommer säkert att fråga om jag varit & rotat i min gammelfarfars kista... Morfar kommer säga att jag ser ut som en lantlolla... Men PAPPA tycker jag e fin i den!